Jag googlade ”Aikido Chiang Mai”. Hittade tre klubbar. Ingen gav tydlig info om träningstider. Jag chansade och tog en tuk-tuk till den som var närmast. När jag anländer avslutar man just barnpasset. Jag träffar sensei Krishnachai Chaiporn som bli förtjust över att få en långväga gäst. Dessutom svartbälte som han själv. Det är en halvtimme till nästa träningspass och vi tar en fika ihop.
Dr Chaiporn har varit kirurg men är 68 år och har gått i pension.
– Tillverkar ni fortfarande SAAB-bilar?
Frågan är ju lite överrumplande men doktorn pekar på sin ögonsten, en SAAB 900, som står parkerad utanför dojon (träningslokalen). Vi hamnar i en diskussion om SAAB:s kvalitet. Doktorn fortsätter.
– Min SAAB är 16 år gammal. Jag började bli orolig över dess ålder, så jag köpte en VW. Men det var onödigt, min SAAB bara fortsätter att rulla!
– Jag har en Volvo, inflikar jag, och känner det som att jag svär i kyrkan!
Så pratar vi om aikido. Dr Chaiporn berättar att han har en del skador från sin karriär inom judo. Vi är båda rörande överrens om att gamla gubbar som vi ska ha rätt att få vara lite skröpliga och att man ska vara varsamma och omtänksamma.
– Det är fortfarande skollov så studenterna lär inte komma idag.
En ung kille dyker upp. ”Kalla mig Pun!” Thailändare har ofta långa och svåruttalade namn så kommentaren är inte överraskande. Pun får 1,5 timmars ganska kvalificerad instruktion, ensam med två svartbälten. Han ska snart gradera till gult bälte.
Jag får åka SAAB till mitt hotell och vi kommer överrens om att jag ska komma och hjälpa till med träningen på tisdag förmiddag. Sedan ska jag åka med ut på landet och hälsa på hos min nyblivne vän!
PS Att ha en passion för något som förekommer i de flesta länder, men som ändå inte är en massföreteelse, kan fungera som en fantastisk dörröppnare. Vart än jag knallat in i en aikido-dojo (San Fransisco, New York, London, Dubai, Colombo, Tokyo o.s.v) så har jag blivit inte bara mottagen utan också omhändertagen. ”Ät med oss, sov oss hos, följ med på utflykt…”. En intensiv, men till stor del mjuk, kroppsträning och en ganska rejäl skopa fredstänkande, filosofi, hövlighet och meditation. Kombinationen gör något bra med de flesta utövarna och ”aikidokas” tenderar att trivas tillsammans!
Upplevt söndagen den 12 januari, 2020 i Chiang Mai, norra Thailand